Fotoutställning med alter-egot Posh Purple.
Plats: Elis Corner i Göteborg
3/21
Who is Sebastian Rudolph Jensen?”
Denna fråga dök upp på sweatshirts, T-shirts och kepsar i en shop som den Göteborgsbaserade konstnären Sebastian Rudolph Jensen lanserade 2016. Projektet framstod som en både ironisk och kaxig reflektion över hur man kan skapa upphaussade fenomen, både inom konstvärlden och modeindustrin. Hans klädesplagg med fetstilta bokstäver blev till en alternativ variant av varumärken som då var i ropet.
Sedan dess har Jensen fortsatt att konfundera konstpubliken. Då många konstnärer gör det enkelt för sig och tidigt nöjer sig med en viss stil och ett specifikt medium har han snarare valt en motsatt strategi. Skulptur, video, textil och performance mixas sömlöst och utan någon som helst hierarkisk ordning. Tematiken är likaså svår att kategorisera, då den varken är inställsam eller konfrontativ. Han är med andra ord varken en ”good guy” eller en ”bad guy”, han kan inte heller placeras någonstans i gråskalan däremellan. Arbetena som han skapar är oförutsägbara och djärva, något som kanske inte alltid är går hem hos personer med invanda rutiner eller hos kommersiella gallerister. Därför kan hans konst, bara genom sin oberäknelighet, uppfattas som en lustfylld kritik mot all form av konsensusstyrd konformism. Jag ser honom lite som konstvärldens svar på Thomas Di Leva, fast Jensen är desto mer pillemarisk; han har en räv bakom örat.
Sebastian Rudolph Jensen har iklätt sig åtskilliga roller under årens lopp. I fjol, 2020, kunde han ses som den omtalade Pastor Lax - Swishpredikanten på Växjö Konsthalls digitala kanaler. Videoprojektet, där konstnärens persona höll en predikan för trygghet under den oroliga pandemitiden samtidigt som han bad om pengar, föll inte i god jord hos alla. Det censurerades och därefter följde en lång debatt i flera medier. Liksom i fallet med Jensens övriga verk är alter-egot Pastor Lax en ganska tvetydig skapelse: det är inte kristallklart var gränsen mellan pengakåt satir och reell hängivelse egentligen går. Samma sak kan sägas om det bisarra performanceverket ”Jag är Gul!!!” som ägde rum på Kungsgatan i Göteborg tidigare i år, där Jensen stod iförd en gul jacka och med ett plakat i handen. Påståendet ”Jag är gul!!!” refererar bokstavligen till hans klädsel men jag tolkar det också som ett slags variation på utsagorna ”Jag är guld” eller ”Jag är gud”, två meningar som passar ganska väl in på hur ett flertal konstnärer genom historien har kommit att uppfatta sig själva eller ses av andra.
I sin senaste utställning ”Posh Purple Pose” satsar Sebastian Rudolph Jensen på fotografi. På Elis Corner presenteras sju bilder, alla föreställande konstnären själv. Små variationer förekommer men gemensamt för samtliga fotografier är Jensens både sköra och utmanande kroppsspråk. En leopardmönstrad, lila jacka glider ned över hans bara axlar eller så virar han in sin halvnakna kropp i en gul pälsjacka, primadonnalikt. Det är inte ovanligt att se kvinnor posera på detta såväl uppfodrande som koketta sätt, inte minst på sociala medier som Instagram. Mindre konventionellt är det när män agerar utvikningsmodeller eller iscensätter scener med andra halvnakna män. När det väl har skett har det oftast varit i gayrelaterade sammanhang, som i tidskriften ”Butt”, i vilken fotografer och konstnärer som Wolfgang Tillmans och Bruce LaBruce har medverkat med fotobaserad konst. Men läget håller sakteligen på att förändras. I modemagasin som exempelvis ”Purple Magazine”, där nakna kvinnor länge har varit en stapelvara, syns nu åtskilliga fotografier av sensuella och lättklädda män. Jensens verkstitel och hans androgyna utstrålning för tankarna till bildmaterialet i ”Purple” och andra samtida livsstilsmagasin.
I ”Posh Purple Pose” vidareutvecklas Jensens särdrag. Liksom i projektet Pastor Lax blandas megalomani med sårbarhet, men denna gång rör det sig inte lika mycket om en känslomässig sådan utan snarare om en kroppslig. Förföriska poser som brukar förknippas med kvinnlig undergivenhet kan tolkas som smått provokativa när en man anammar dem.
Frågan som har följt denna komplexa konstnär ett tag – Who is Sebastian Rudolph Jensen? – kan inte besvaras än. Metamorfoserna som han ständigt genomgår omöjliggör ett rakt svar – och det är något vi bör vara tacksamma för.
Sara Arvidsson